Jag är där igen

Det har blivit höst på alla plan. Det blev midsommar, juli och sommaren kom hit, det var sol och lata dagar.

Sommar, semester och tid till reflektion.

Förra hösten och delar av vintern har jag tagit mig tid att skriva mer. Tvingat mig själv att sortera mina tankar, formulera mig, reflektera över saker som gjorts och saker som snart behöver göras och saker som inte behöver göras.

Det har varit nyttigt för mig, att skriva och reflektera. Jag lovade mig själv att göra det oftare.

Den här sommaren har jag varit mer ledig än någonsin, efter ett mycket intensivt år. Nu är jag på väg in i en minst lika intensiv höst.

Jag är där igen. Jag bara gör, stannar inte upp. Bara kör på, arbetsdag och fritid flyter ihop, kvällarna blir ineffektiva, morgnarna sega.

Det är dags att stanna upp igen, ta fram appen Calm igen.

Note to self: skapa mer tid till reflektion och inspiration

Jag har slagit av på arbetstakten senaste veckorna och har just nu semester helt från arbetet. Det har gett mig tid mer tid till att tänka och reflektera. Det ploppar upp idéer hela tiden och det har blivit ganska många anteckningar kring nya tillvägagångssätt, lösningar och nya idéer. Kreativiteten och inspirationen har ökat och längtan till produktion är stark.

Undrar om det beror på att jag tagit mig tid till att göra andra saker, göra ingenting och vila, tänka och reflektera.

Jag ska försöka skapa mig mer tid till att tänka och reflektera hädanefter, för att se vad det ger mig. Göra det till en vana att ägna en stund till eftertanke och bara skriva ner mina tankar.

Förbättringsförslag till sj.se

Tack vare vår produkt RevRise Form Analytics jobbar jag mycket med optimering och hjälper våra kunder att öka sin konverteringsgrad. Det läggs mycket resurser på att få besökare till våra webbplatser men vi glömmer bort, eller prioriterar inte, att optimera och analysera hur våra besökare beter sig på webbplatsen.

Här är ett snabbt förbättringsförslag till sj.se.

Skriv e-postadress istället för användarnamn

Felmeddelandet talar inte heller om att det är e-postadressen som gäller

Fokus på produkten och det kunden vill ha

Wendys ad

Snabbmatskedjan Wendy’s har gått om Burger King som USA’s näst största hamburgarkedja.

Jordan Weissmann har skrivit en mycket läsvärd artikel kring detta. Weissmann skriver:

One focused on funny ads. One focused on food. Guess who won?

Det visar sig att Burger King gjorde flertalet reklamfilmer med deras maskot ”The King” med hårt fokus på deras ”superfans”, yngre män som i princip äter snabbmat varje dag.


The King 2.0 på Youtube


Burger King: Subservient Chicken

Under tiden som Burger King fokuserade stenhårt på en målgrupp valde Wendy’s en annan strategi. Bland annat gjorde de om sin klassiska fyrkantiga hamburgare, som fokusgrupper sa såg behandla/bearbetad ut och tog fram en hamburgare som var fluffigare och tjockare. De tog även fram en ny frukostmeny med färska, riktiga ägg, istället för halvfabrikat (ex äggpulver) som annars är vanligt i snabbmatsrestauranger.

Fokus på produkten och det kunden vill ha.

Med andra ord: bra marknadsföring börjar med en bra produkt. Något Burger King missat lite grann, de försökte med humor och trodde det skulle få kunderna att bortse från en halvtrött meny. Men nu har de bytt strategi, The King har skrotats och de lovar en modernare strategi med fokus på mat och har lanserat en ny hamburgare.

Några tankar om kvotering

Jag har varit emot kvotering och tror inte det är en lösning i alla lägen. Det känns fel att tvinga till ändring. Finns en risk att det blir ännu mer centraliserat kring kön och mindre fokus på kompetens och individ.

Jag blir ofta provocerad av könsfrågor, jag har haft flera diskussioner om det på Twitter och nu senast i helgen framför nyhetsmorgon. De diskuterade varför det är så mansdominerat på festivaler och var hård kritik mot att det är dubbelt så många manliga gästartister som kvinnliga i årets upplaga av Allsång på Skansen. Spontant och lite slarvigt satte jag mig in i festivalägarens position som bör vara ekonomiskt pressad och tänkte att det förmodligen finns en naturlig förklaring till att det blev fler mansdominerade band. Det är fler manliga festivalbesökare, de band som drar åt sig mest publik har fler manliga bandmedlemmar osv. (Om artister som Britney Spears, Lady Gaga, September, Laleh, Robyn, Sahara Hotnights, Beyonce m.fl. har blivit förfrågade vet jag inte, det spelar ingen roll, det är principen jag vill åt här.)

Lite senare ifrågasatte jag mig själv. Det kanske inte alls är så. Är det fler manliga än kvinnliga besökare på festivaler och betyder det per automatik att de inte vill se kvinnliga artister? Tackar kvinnliga artister nej till festivaler? Troligtvis inte.

Festivaler är ett dåligt exempel att ta upp här.

Vi kan ta Allsång på Skansen istället.

Ett program där du behöver köa halva dagen varje tisdag för att ens ha en sportkeps till chans att se vad som händer på scenen. Varför har de dubbelt så många manliga gästartister?

Allsång på Skansen enligt Flickr

Hur djupt rotad i vår vardag är egentligen könsfrågan? Vad är anledningen till att jag ibland blir så provocerad och oftast tycker de frågor som tas upp känns så extrema att jag knappt orkar lyssna? Är kvotering så dåligt egentligen? Tänk om det är den bästa lösningen?

En annan könsdominerad plats är styrelserummet. Ponera att vi där kvoterar in kvinnor och män så vi har hälften kvinnor, hälften män. Vem skulle ifrågasätta det mest? Jag kan direkt säga att flera skulle rynka på pannan och fråga ”Vill en kvinna sitta med i en styrelse främst för att hon är kvinna?”

Jag tror en smart och skarp kvinna är den sista som bryr sig.

Nu börjar jag ändra mig i frågan om kvotering. Kanske är det nödvändigt för få in könsneutralitet och jämlikhet. Det skulle definitivt påskynda en mer jämlik fördelning. Möjligt att det på kort sikt blir problem och frågeställningar enligt dem ovan men som jag brukar säga; det är nyttigt att ifrågasätta och bli ifrågasatt.

Kvotering enligt Google

Kvotering – Wikipedia
Vi måste bryta brödraskapet – Medievärlden (från 2003)
Kvotering motverkar jämställdhet – Svenskt näringsliv
Kvotering är en orättvis metod – Eva Cooper om kvotering till styrelser på Newsmill

Östermalm och antivåld

Jag älskar personer med driv. Driftiga människor som engagera sig för att påverka, förändra och förbättra. Något som de alltid brinner för. En gnista.

Anton Abele är en sådan person. 2007 mördades en pojke på en fest. På samma fest fanns just Anton Abele. Han startade som 15 åring en antivåldskampanj (med hjälp av Facebook om jag minns rätt). Sen dess har Abele deltagit i flera debatter och engagerat sig i frågor kring våld, kanske framförallt gatuvåld. Nu kandiderar han för en plats i riksdagen.

Kanonbra så långt.

Idag läste jag en intervju med honom. Barerna i Sturecompagniet tillhör favoritbarerna, Gooh! gör bästa micromaten, på restaurangen Pontus by the Sea bjuder han gärna på middag och inför sin 18-årsdag sparar han till en BMW.

Plötsligt känns det som att Abele aldrig rört sig utanför Östermalm.

Vad jag lärt mig av att starta eget – så här långt

Det här är högst personliga reflektioner över vad jag lärt mig av att kasta sig ut och köra sitt egna race. I allmänhet för egenföretagare och i synnerhet för dig som säljer konsulttjänster.

  • Ha en buffert så du klarar dig minst tre månader utan inkomst. Det minskar stressen och jakten efter pengar. Själv hade jag en buffert för drygt sex månader. Den är snart slut.
  • Var medveten om att du själv har störst engagemang och brinner mest för din idé. Din partner eller dina vänner har inte alls samma glöd. De kan ha mindre förståelse och intresse för vad du gör och varför du gör det.
  • Våga ta steget, det finns inget perfekt tillfälle. Du måste våga satsa och våga riskera. Själv avstod jag en resa till Brasilien och jobbade i början med egna projekt. Våga, satsa, vinn!
  • Ha en sysselsättning dagtid. Inte om utan när du blir utan uppdrag. Det viktigaste är att du gör nånting.
  • Gå på möten och intervjuer. Även om det på pappret inte riktigt rimmar med vad du är ute efter, man vet aldrig vad det kan leda till.
  • Bli bra på att uppskatta din tid och ditt arbete. Jämför tid med arbete, situation med samarbete osv. Timarvode är mindre viktigt i början. Ta hänsyn till framtida samarbeten.
  • Jobba efter punktlistor, ansvarsområden och i projektform. Det gör dig otroligt produktiv och leveranssäker.
  • Unna dig att vara ledig, ha en tillflyktsort eller hobby. Något du kan kopplar av till och mår bra av.
  • Våga investera i din verksamhet. Var inte rädd för att köpa produkter eller tjänster som kan underlätta för dig eller på nåt sätt effektivisera din verksamhet.
  • Försök ha ett kontor en bit från din bostad så du slipper sitta hemma. Eller åtminstone ett arbetsrum. Själv bor jag på 22 kvm, då kan det vara skönt att komma iväg på dagarna.
  • Allt handlar om att visa vad man går för, vad man gjort. Snacka kan alla. Var lyhörd och ödmjuk men var stolt över det du är bäst på.
  • Gör det du är bäst på; så ofta du kan. Låt andra göra det du är mindre bra på.
  • Utveckla din affärsidé eller hur du profilera dig. Låt utomstående komma med synpunkter och åsikter, jobba iterativt med din affärsidé.
  • Att vara konsult är ibland en pressad och utsatt situation. Ta inte kritik för ditt arbete personligt och våga sätta en absolut deadline och ta ansvar för din leverans.
  • Omge dig med likasinnade. Träffa och umgås med folk i samma situation, bra för dig både privat och i ditt yrke.
  • Att skapa förtroende tar tid. Ha tålamod och stå på dig. Och återigen, det handlar om att visa vad man går för, vad man gjort. Allt handlar om resultat.

Trygghet går före dröm

Följer inte drömmen

IT, media och mode står högst upp på önskelistan för jobb men när studenter börjar högskolan väljer de trygghet. Det framgår av Studentmedias attitydundersökning, Trendindex.

Varför är det så? Trygg anställning? Att välja jobb utifrån arbetsmarknaden är förvisso smart men på tre-fyra år kan det hända rätt mycket och under den tiden ska du trivas med det du gör.

Däremot tycker jag att valen kring studier inför gymnasiet börjar bli alltför nischade. Vid 13-15 års ålder har man fortfarande inte fått se sig om särskilt mycket.

Läs vad Metro har skrivit om det.

Att jobba med det du vill

Vi svenskar är rätt duktiga på att ställa frågan “Vad jobbar du med?” när vi träffar nya människor eller gamla vänner man inte sett på länge. Och lägger ingen större tyngd på svaret. Många tycker det är ointressant.

För mig är frågan intressant! Jag tycker svaret i hög grad borde säga en hel del om vem personen ifråga är. Det här tog jag upp i en diskussion igår på vår uppföljning efter 24 Hour Business Camp.

Why I love my job

Vi är inne i 2009 nu, det finns ingen anledning att inte jobba med det du vill. Som jag skrivit innan, det handlar om kärlek för det du tror på. Jobba med det du brinner för. Att hitta den rätta tjänsten. Eller börja med det på egen hand.

Börja i små steg.

Vid sidan av.

I förlängningen kan du, om du vill, gå till ditt jobb och tänka “det här känns inte som ett jobb, jag jobbar med det jag tycker kul, fast jag får betalt.”

Fundera på vad du tycker känns inspirerande, kul eller utmanande. Börja sedan med det, i små steg. Kanske starta en blogg eller gå en kurs? Gör nånting! Ta din chans! Det är bara du som kan förändra din situation.

Två inspirerande filmklipp.


Gary Vaynerchuk Wine Library


Steve Jobs (VD för Apple och en ledande figur inom datorbranschen) Stanford Commencement Speech 2005